Kravet

Mitt syskon är fullt medveten om att jag inte har något att leva för efter det att min mamma inte finns mer. Jag har berättat för dem att jag inte vill leva efter det. Jag har inget att leva för efter det.

Jag tror att det kommer att finnas en press på mig från honom när mamma är borta. Kan mycket väl tänka mig att han kan komma med någon kommentar om de skulle dyka upp när mamma försvinner. Han är långt i från taktfull min bror och jag är bara ett problem. Så jag har inte dött före min mamma kommer kravet att komma att jag skall försvinna. Jag kan tänka mig att det kommer samma dag/kväll mamma lämnar. Min bror är långt från taktfull. Vid ett tillfälle inte alls långt från pappas död sa han om vi inte trodde att han var i helvetet. Jag bara ruskade på huvudet då, slog bort det men de orden har suttit i mig som en tagg. Hur elak får man vara om att säga så till sin syster om deras far när han precis lämnat livet.

Av den anledningen tror jag han på fullaste allvar kommer att påpeka att jag förväntas ta livet av mig när mamma är borta, han kommer inte att hymla med det, säkert samtidigt som vi är där för att ta avsked av henne. Samma bror som tvingade mig att fortsätta ta hand om mammas ekonomi trots jag inte orkade mer genom att hota med att inte bry sig om mamma satte sig själv på gatan på grund av hur hon handlade trots hon inte hade råd. Jag vet fortfarande inte hur jag skall lösa hennes ekonomi. Har ingen stöttning någonstans och God man känns som det ultimata sveket.

Tyvärr kan mammas frånfälle komma när som. När jag kom till mamma i torsdags träffade jag hemtjänsten som berättade att mamma hade trillat, fått åla sig ut i hallen där larmhalsbandet (som hon vägrat ha på sig) och larmat. Jag har insett att saker kan hända så fort. Mamma kunde ju ha slagit i huvudet eller brutit höftleden eller ännu värre. Jag har inte kontaktat min bror, sånt vill han inte veta.

Min bror har gjort en klassresa. Vi är skit under skorna för honom nu. När vi är borta kan han glömma sin relativt enkla bakgrund och han kan inte vänta på att det skall hända. Att försöka rädda mig från självmord är inget han tänker ägna sig åt, istället kan jag garantera att han kommer att skynda på förloppet bäst han kan. Jag tror han kommer att jubla när det sker.

Har lust att lämna tydliga instruktioner om att jag gärna vill ha en askurnplats. Dvs en liten platta med mitt namn och min aska undertill istället för minneslunden. Ingen vet egentligen att jag levt så att ha mitt namn skrivet på en platta efter min död skulle faktiskt betyda något för mig. Kommunen betalar då jag själv har för lite för att klara av min egen begravning.

Jag vet att det finns ingen möjlighet att leva efter mammas död. Möjligen för att jag har Nea, antar att det kan göra min bror otålig. Han nog ha hela familjens död avklarad så fort som möjligt, så jag förväntar mig pikarna när mamma går. Jag förväntar mig inget annat av honom. Han har aldrig älskat mig. Jag har bara varit bra att ha när jag var barnvakt när barnen var små. Att jag ställde upp när hans sambo lämnade honom med barnen i några år för att studera uppåt i Skåne. Utan mig hade han inte klarat av det. I dag rycker han bokstavligt talat på axlarna när jag talat om det. Det är en anledning till att jag tror han kommer att skynda på min död så fort han kan efter att mamma lämnat. Jag är bara en onödig kackerlacka enligt honom.